FAQ

Prioriteringsstödet ska ses som ett stöd för välgrundade beslut, inte som en färdig checklista som ska följas utan anpassning. Vilka suicidpreventiva insatser som är mest relevanta att genomföra beror på den lokala eller regionala kontexten, vilka behov som finns, vilka målgrupper som berörs och vilka resurser som finns tillgängliga.

Prioriteringen har gjorts utifrån en samlad bedömning av insatsernas effekt på suicidalt beteende, tillförlitligheten i det vetenskapliga underlaget, övriga potentiella positiva och skadliga effekter samt insatsernas genomförbarhet, skalbarhet, kostnad och relevans för Sverige. Syftet är att göra det lättare att prioritera insatser på ett systematiskt sätt, där flera relevanta kriterier vägs samman i stället för att en enskild aspekt blir avgörande. 

Prioriteringsstödet är tänkt att göra det lättare att fatta genomtänkta beslut om suicidpreventiva insatser. Det ersätter inte lokal kunskap, professionell bedömning eller dialog med berörda aktörer. Använd därför prioriteringen som en utgångspunkt för diskussion och planering, snarare än som ett färdigt beslut.

Prioriteringsstödet är avsett att ge stöd i beslutsprocesser kring val av suicidpreventiva insatser. Informationen på prioriteringsstödet väger samman det senaste vetenskapliga underlaget med möjlig nytta och praktiska förutsättningar. Detta ska hjälpa beslutsfattare, verksamheter och andra aktörer att orientera sig bland insatser som har potential att rädda liv om de implementeras inom olika verksamheter.

Börja med att identifiera vilket område som är relevant för den fråga eller målgrupp ni arbetar med. Titta därefter på vilka insatser som finns inom området och hur de har prioriterats. Väg sedan samman prioriteringen med era egna behov, resurser, organisatoriska förutsättningar och målgrupper för att bestämma er för vad som vore bäst att implementera.

Prioriteringsstödet ska ses som ett stöd för välgrundade beslut, inte som en färdig checklista som ska följas utan anpassning. Vilka insatser som är mest relevanta att genomföra beror på den lokala eller regionala kontexten, vilka behov som finns, vilka målgrupper som berörs och vilka resurser som finns tillgängliga.

Prioriteringsstödet tas fram i strukturerade paneldiskussioner där experter från olika ämnesområden använder det vetenskapliga underlaget som grund. Inför diskussionerna granskas litteraturen för varje insats av en litteraturexpert och minst en expert inom suicidprevention. Därefter diskuteras insatsen av en bredare panel, där även fältexperter kan bidra med kunskap om genomförbarhet i de verksamheter där insatserna är tänkta att implementeras.

Insatserna bedöms utifrån fyra förutbestämda kriterier:

1. Insatsens effekt på suicidalt beteende, exklusive självskador och självmordstankar, enligt den vetenskapliga litteraturen.
2. Tillförlitligheten i det vetenskapliga underlaget gällande insatsens effekt på självmordshandlingar, till exempel utifrån antal studier, studiedesign, överförbarhet till svenska förhållanden, kontextens betydelse och risk för publikationsbias eller svaga jämförelsegrupper.
3. Insatsens övriga potentiella positiva och skadliga effekter.
4. Insatsens genomförbarhet, skalbarhet, kostnad och relevans för Sverige.

Läs mer om metoden. 

De olika prioriteringsgraderna visar hur insatser har bedömts i relation till andra insatser inom samma område. Prioriteringsgrad 1 betyder att insatsen sammantaget uppfyller kriterierna i högre grad än andra insatser inom området. Alla insatser som listas i prioriteringsstödet är dock insatser som kan vara relevanta.

Nej, prioriteringen är gjord inom varje område, inte mellan olika områden. Det innebär att en insats som är högst prioriterad inom ett område inte automatiskt ska jämföras med en insats som är högst prioriterad inom ett annat område.

En viktig anledning är att områdena rör olika målgrupper och olika nivåer av suicidrisk. Inom vissa områden riktas insatserna ofta till personer med hög suicidrisk, till exempel personer som har självskadat eller gjort ett suicidförsök. Inom andra områden riktas insatserna i större utsträckning till hela befolkningen eller till grupper med en något förhöjd risk. Eftersom förutsättningarna skiljer sig åt blir det missvisande att väga insatser från olika områden direkt mot varandra. Varje område behöver i stället bedömas utifrån sin egen målgrupp, sitt syfte och den del av det suicidpreventiva arbetet som området omfattar.

Utifrån prioriteringsstödet ska du inte prioritera insatser mellan olika områden. Den prioritering som gjorts är unik för varje område. Det betyder att insatser inom exempelvis område 1 har bedömts i relation till andra insatser inom samma område, inte i relation till insatser inom område 2.

Om du behöver välja mellan insatser från olika områden behöver du därför väga in den egna verksamhetens behov, målgrupper, uppdrag och resurser. Prioriteringsstödet kan hjälpa dig att förstå hur insatserna har bedömts inom respektive område, men det ger inte en rangordning mellan områdena.

Det betyder inte automatiskt att insatsen är olämplig eller saknar värde. Det kan till exempel bero på att insatsen inte har ingått i det vetenskapliga underlag som granskats, att den inte uppfyllde kriterierna för prioritering eller att det saknas tillräckliga studier. I vissa fall kan insatser ändå vara viktiga som stödjande eller kompletterande delar i ett bredare suicidpreventivt arbete.

Läs mer om utmaningar inom suicidforskning.

Suicidprevention kräver ofta flera samverkande insatser. Prioriteringsstödet kan användas för att identifiera insatser som bör övervägas, men valet behöver göras utifrån den lokala situationen. I många fall kan det vara mest relevant att kombinera insatser som kompletterar varandra.

Prioriteringsstödet visar vilka insatser som kan vara särskilt viktiga att överväga, men det är inte en fullständig implementeringsguide. Mer vägledning om hur insatser kan införas och anpassas i praktiken kan behöva tas fram separat.

Suicidpreventiv potential handlar om vilken möjlighet en insats bedöms ha att bidra till att förebygga suicid i Sverige. Det påverkas av hur stor målgruppen är, hur många liv som i teorin skulle kunna räddas, vilken effekt som visats i studier och hur säker den uppskattningen är.

Potentialen är en viktig del av prioriteringen, men den är inte det enda som avgör hur högt en insats prioriteras.

För varje insats som ingår i prioriteringsstödet har arbetsgruppen gjort en uppskattning av ungefär hur stor potential insatsen har att rädda liv i den målgrupp där insatsen har utvärderats, om den skulle implementeras fullt ut i Sverige.

Uppskattningen bygger bland annat på vilken effekt som visats i litteraturen, studiedesignen och hur överförbara resultaten bedöms vara till svenska förhållanden. Den är därför en ungefärlig bedömning, inte en exakt beräkning. Delfigruppens bedömning presenteras i det vetenskapliga underlaget för varje insats.

En insats som uppskattas ha begränsad potential att förebygga suicid i Sverige kan ändå vara relevant att prioritera om andra kriterier talar för den. Det kan till exempel handla om att insatsen har andra viktiga positiva effekter, är enkel att genomföra, kan skalas upp på ett rimligt sätt, har låg kostnad eller är särskilt relevant i svensk kontext.

Potential är bara ett av flera kriterier. En insats kan teoretiskt nå många personer eller ha möjlighet att påverka ett viktigt problem, men ändå vara svår att prioritera högt om det vetenskapliga underlaget är svagt, om effekten är osäker, om resultaten är svåra att överföra till Sverige eller om insatsen kräver omfattande resurser i förhållande till den förväntade nyttan.