Vanliga utmaningar inom suicidforskning
Prioriteringsstödet på RESPI listar och rangordnar insatser som har en dokumenterad suicidpreventiv effekt. Det innebär att flera insatser inte finns med, antingen för att studier inte har kunnat påvisa minskade självmordshandlingar, eller för att det vetenskapliga underlaget bedöms som otillräckligt eller otillförlitligt. På denna sida kan du läsa om vanliga utmaningar i suicidforskning och hur de påverkar kvaliteten i det vetenskapliga underlaget för suicidpreventiva insatser.
Varför saknas insatser?
Att en insats inte finns med i prioriteringsstödet betyder inte nödvändigtvis att den saknar effekt. Ofta handlar det om att effekten inte har utvärderas på ett tillräckligt tillförlitligt sätt, eller att resultaten bygger på studier med begränsningar som gör att slutsatserna blir osäkra.
Nedan följer exempel på vanliga utmaningar som påverkar både möjligheten att genomföra studier och hur säkert det går att bedöma effekten av suicidpreventiva insatser (kvaliteten i det vetenskapliga underlaget):
- Låg statistisk styrka. Suicidalt beteende är statistiskt sett ovanligt. För att undersöka sådana beteenden behövs därför ett väldigt stort antal deltagare eller lång uppföljningstid för att uppnå en tillräckligt hög statistisk styrka (power) och kunna påvisa att en insats haft effekt. Studier som är för små riskerar missa en effekt även om den faktiskt existerar. Detta är särskilt utmanande för folkhälsoinriktade insatser, där suicidalt beteende är ovanligare än i exempelvis kliniska grupper med högre risk.
- Svårt att följa upp anonyma eller svårnådda grupper. I vissa insatser är anonymitet, som kan minska effekten av stigma och öka hjälpsökande, en central komponent, t.ex. för vissa hjälplinjer och stödchattar. Eftersom det är omöjligt att följa upp anonyma individer, blir detta en allvarlig begränsning i möjligheterna att bedöma sådana insatsers effekt.
- Flera komponenter som genomförs samtidigt. Att implementera olika komponenter samtidigt kan skapa synergieffekter men kan även öka kostnaden och genomförbarheten av en insats. Det gör också att vid en utvärdering blir det svårt att avgöra vilka komponenter som bidrar till effekten. Det kan exempelvis vara svårt att avgöra om effekten av en skolinsats beror på informationskampanjer, personalutbildning, rollspel eller kombinationen av dessa.
- Indirekta verkningskedjor. I utvärderingar av insatser som verkar indirekt - genom en mellanliggande grupp eller funktion - är det ofta svårt att mäta effekter i den slutliga målgruppen. Ett exempel är utbildning av yrkesgrupper som möter suicidala individer, där insatsen syftar till att påverka en annan grupp än den som utbildas. I sådana fall går det relativt enkelt att utvärdera att insatsen leder till förändrat beteende hos den utbildade gruppen, men det är betydligt svårare att säkerställa att dessa beteendeförändringar har eventuella effekter i målgruppen på utfallet suicid. Detta är särskilt problematiskt vid folkhälsoinriktade utbildningsinsatser.
Dessa utmaningar innebär att det vetenskapliga underlaget för suicidpreventiva insatser ibland är svårt att tolka. En insats kan vara relevant i praktiken även om forskningen ännu inte ger tillräckligt säkra svar om effekten på suicid eller suicidförsök. Prioriteringsstödet är därför framtaget för att väga samman den kunskap som finns och göra det tydligare vilka insatser som har tillräckligt stöd för att prioriteras.