Vetenskapligt underlag för informations- och upplysningskampanjer om psykisk hälsa
Totalt fem studier utvärderade informations- och upplysningsinsatser om suicid, psykisk hälsa, depression eller hjälpsökande, däribland samhällsbaserade informationsprogram, suicidpreventiva kampanjveckor, lokala informationskampanjer, affischkampanjer kopplade till krislinjer samt suicidpreventiva budskap i populärmusik. Sammantaget är resultaten blandade. Flera studier visade att kampanjer och informationsinsatser kan vara associerade med minskade suicid eller suicidförsök, särskilt när insatsen var lokalt förankrad, riktad till en tydligt definierad riskgrupp eller fick stort genomslag i befolkningen. Ett samhällsbaserat program i Iran var associerat med minskade suicidförsök genom självbränning, och en lokal informationskampanj i Japan var associerad med lägre suiciddödlighet, särskilt bland män. Även ett suicidpreventivt budskap i populärmusik i USA var associerat med färre suicid än förväntat under perioder med hög offentlig uppmärksamhet. Samtidigt fann andra kampanjstudier inga signifikanta förändringar i suiciddödlighet, och en österrikisk affischkampanj tycktes inte nå den primära målgruppen av suicidala individer. Sammantaget talar resultaten för att informations- och upplysningskampanjer kan bidra till suicidpreventiva utfall i vissa sammanhang, men effekterna på suicidtal och suiciddödlighet är inte entydiga och tycks bero på kampanjens intensitet, målgruppsanpassning, spridning, kontext och val av utfallsmått.
Vad innebär insatsen?
Informations- och mediekampanjer syftar till att vara hälsofrämjande, öka hjälpbeteende och fungera preventivt för hela befolkningen i att förebygga suicid. Suicidpreventiva kampanjer syftar ofta till att sprida kunskap om psykisk hälsa, att suicidalitet och depression är behandlingsbart, och att man bör prata om dessa problem när de uppstår. Dessa budskap har spridits exempelvis i TV, tidningar, radio, reklamskyltar, broschyrer, hemsidor, med mera, för att skapa en ökad medvetenhet hos befolkningen om problemet. En annan relaterad insats är uppsättning av informationsskyltar med exempelvis telefonnummer till nationella hjälplinjer. Dessa kan sättas upp på suicidtäta platser (klippkanter, parkeringshus, hyresstugor i semesterorter) med förhoppningen om att uppmuntra till hjälpsökande.
Översikt av studier
Totalt fem studier utvärderade informations- och upplysningsinsatser om suicid, psykisk hälsa, depression eller hjälpsökande. Studierna omfattade samhällsbaserade informationsinsatser, suicidpreventiva kampanjveckor, lokala kampanjer om depression och hjälpsökande, suicidpreventiva budskap i populärmusik samt affisch- och informationskampanjer kopplade till krislinjer. Studierna var huvudsakligen kvasiexperimentella, registerbaserade eller baserade på tidsserie-, panel- eller före- och efteranalyser, och genomfördes i Iran, Kanada, Japan, USA och Österrike.
Resultaten var blandade. Ahmadi och Ytterstad (2007) fann att ett samhällsbaserat program i Iran var associerat med en minskning av suicidförsök genom självbränning i interventionsstaden, medan minskningen i referensstaden var mindre tydlig. Daigle m.fl. (2006) fann inga signifikanta förändringar i suiciddödlighet efter suicidpreventiva kampanjveckor i Québec. Matsubayashi m.fl. (2014) fann att en lokal informationskampanj i Nagoya var associerad med lägre suiciddödlighet efter kampanjaktivitet, särskilt bland män. Niederkrotenthaler m.fl. (2021) fann att offentlig uppmärksamhet kring Logic-låten “1-800-273-8255” var associerad med färre suicid än förväntat. Till m.fl. (2013) fann däremot ingen signifikant förändring i suicid efter en suicidmedvetenhetskampanj i Österrike. Sammantaget tyder studierna på att informations- och upplysningskampanjer i vissa fall kan vara associerade med minskade suicid eller suicidförsök, särskilt när de är tydligt målgruppsanpassade eller får stort genomslag, men resultaten är inte entydiga och effekterna varierar mellan kontexter, insatstyper och utfallsmått.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en måttlig potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som osäker eftersom evidensen är begränsad och av varierande kvalitet, samtidigt som kampanjernas innehåll ofta är bristfälligt beskrivet, vilket försvårar replikation och effektbedömning. Generaliserbarheten till Sverige är osäker då studierna är genomförda i Japan och i Sverige är kunskap om psykisk ohälsa mer utbredd och hjälpsökandebeteende vanligare. Samtidigt kan upplysningskampanjer bidra till minskat stigma och ökat hjälpsökande. Insatsen är tekniskt enkel att genomföra och skala upp, men kräver ofta betydande resurser och upprepade insatser för att uppnå effekt.