Lyssna
Hoppa till huvudinnehåll

Resurser

Här finner du stödmaterial och förlagor som kan användas i det suicidpreventiva arbetet.

Stödmaterial för handlingsplan till kommuner

Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) har utarbetat ett material för att stödja kommunerna i arbetet med att ta fram handlingsplaner för suicidprevention. Detta är en del av en överenskommelse mellan Region Stockholm och länets kommuner om en länsgemensam satsning på självmordsprevention som i sin tur bygger på överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om psykisk hälsa 2020. Regeringen och SKR framhåller att självmordsprevention är ett prioriterat område och att det kunskapsbaserade suicidpreventiva arbetet på regional och lokal nivå behöver förstärkas.

Stödmaterialet har utarbetats av Inga-Lill Ramberg och Gergö Hadlaczky från NASP. Rickard Bracken, Suicide Zero och Else-Marie Törnberg, Suicidprevention i Väst (SPIV), har bidragit med värdefulla synpunkter.

Stödmaterial suicidpreventiva handlingsplaner

Exempel på befintliga handlingsplaner

Har din kommun eller region en handlingsplan för suicidprevention får ni gärna skicka denna till oss så att vi kan lägga upp den som exempel för andra kommuner och regioner. Skicka ert material till gabriella.jansson[@]ki.se.

Suicidpreventiva handlingsplaner

Att utvärdera en suicidpreventiv handlingsplan

Suicidpreventiva insatser bör utvärderas för att försäkra att resursanvändningen faktiskt bidrar till bättre hälsa. En mängd olika tillvägagångssätt för utvärdering finns beskrivna i den forskning som utgör det vetenskapliga underlaget för detta dokument. Emellertid är det en komplex uppgift att utvärdera huruvida en suicidpreventiv handlingsplan har varit framgångsrik, exempelvis lyckats bidra till minskade självmordstal eller självmordsförsökstal. En bredare och mer komplex implementering innebär visserligen en större chans till goda effekter, men också större svårigheter att utvärdera. Om man exempelvis har implementerat ett flertal olika insatser samtidigt så kan det vara svårt att veta vilken komponent i handlingsplanen som bidragit till effekten, eller vilka som över huvud taget har implementerats (och i så fall till vilken utsträckning).

Ett annat utvärderingsproblem gäller själva målsättningen – alltså att hur stor suicidminskning en handlingsplan bör leda till för att kunna sägas vara framgångsrik. Specifika målsättningar kan vara problematiska, exempelvis ”en tioprocentig minskning i hela befolkningen över en femårsperiod” respektive ”en trend som åtminstone minskar kraftigare efter implementering av handlingsplanen än fem år innan”. Förutom att de är godtyckliga respektive vaga, så ökar de risken för att man felaktigt drar slutsatsen att handlingsplanen varit verkanslös om målet inte uppnås (ett så kallat typ-2-fel). Detta eftersom det är svårt att skilja en utebliven minskning efter faktisk implementering från en potentiell ökning ifall man inte hade gjort någonting. I forskningssammanhang löser man ofta detta problem genom att jämföra implementeringsgruppen med en kontrollgrupp, och allra helst allokeras individer till respektive grupp genom randomisering. Detta är svårare att göra när en handlingsplan implementeras brett (exempelvis i ett helt län), eftersom det kan vara svårt att veta vad som definierar en lämplig kontrollgrupp (exempelvis om grannlänet redan har implementerat liknande åtgärder och vad detta haft för effekt). 

Vidare är det många gånger omöjligt att randomisera invånare till att ta del av insatser, eftersom de oftast ges till hela befolkningen (regionen eller gruppen) samtidigt. Medan uppföljningen av suicidtrender rekommenderas (och är underförstådda) bör även mer specifika indikatorer för varje insats användas. Detta kan exempelvis innebära att man mäter förändringar inom specifika grupper som man tror att insatsen påverkar mest, eller mäter utfall som man tror samvarierar med suicid. Om man exempelvis genomför en utbildningsinsats riktad till allmänläkare, så kan relevanta indikatorer utgöras av personalens förändrade kunskaper, antal remisser till psykiatrin, patientenkäter, eller självmordsförsökstalet hos den grupp som har mest kontakt med den utbildade personalen. Om man parallellt implementerar en utbildningsinsats riktad till allmänbefolkningen som man tror kommer leda till att fler personer söker vård, så bör man beakta att även detta kan påverka nyss nämnda indikatorer. Ju fler och ju mer specifika indikatorer som man lyckas mäta i en utvärdering av en suicidpreventiv handlingsplan, desto bättre.

Stödmaterial för chefer och medarbetare

Detta stödmaterial är till för att användas i arbetet med att förebygga självmordshandlingar och främja psykisk hälsa på arbetsplatser och vänder sig till chefer och medarbetare. Materialet är framtaget ur ett brett perspektiv för att förebygga suicid och psykiska besvär hos medarbetare, men också för att skapa en god psykisk hälsa på arbetsplatsen. Observera att det syftar till att skapa en grundläggande kunskap. För medarbetargrupper som har behov av fördjupad kunskap utifrån till exempel patientklientel kan annan kunskapsinhämtning och utbildning vara aktuell. 

Stödmaterial för chefer och medarbetare – Region Stockholm

För aktörer inom Region Stockholm finns specifikt framtaget material för chefer respektive medarbetare som, utöver stödmaterial, innefattar en kortlek och en tillhörande guide för de som ska leda gruppdiskussioner utifrån materialet. Ta även gärna del av den föreläsning som gavs av Gergö Hadlaczky, enhetschef för Nationellt centrum för suicidforskning och preventioon (NASP) vid Region Stockholml,  i samband med lanseringen av materialet.

Allt material finns även att tillgå via Region Stockholms intranät (under Krisstöd) samt i regionens mötesapp (möten region stockholm). 

Avstå X