Vetenskapligt underlag för ökad kvalitet inom psykiatrin
Totalt tolv studier utvärderade organisatoriska och vårdsystemrelaterade insatser inom psykiatri, primärvård och bredare mentalvårdssystem, däribland kvalitetsförbättrande depressionsvård, specialiserad tidig psykosvård, uppföljning efter psykiatrisk utskrivning, samhällsbaserade mentalvårdstjänster samt tillgång till och beläggning på psykiatriska vårdplatser. Sammantaget är resultaten blandade. Vissa studier fann inga signifikanta effekter på suicidförsök, suiciddödlighet eller suicidtal, medan andra rapporterade minskade suicidtal efter systematiska vårdförbättringar, lägre suicidrisk under de första åren efter specialiserad tidig psykos-vård, lägre risk för suicid efter psykiatrisk utskrivning eller lägre suicidtal i områden med mer öppenvårdsorienterade mentalvårdstjänster. Studierna av psykiatriska vårdplatser visade inte entydiga samband mellan antalet vårdplatser och suicidtal, men hög beläggning på akutpsykiatriska vårdplatser var i en studie associerad med ökad suicidrisk. Sammantaget talar resultaten för att vårdens organisation, tillgänglighet, kontinuitet och uppföljning kan ha betydelse för suicidpreventiva utfall, men effekten är inte entydig och tycks bero på vårdkontext, målgrupp, studiedesign och om insatsen avser specifika vårdprocesser eller bredare systemresurser.
Vad innebär insatsen?
Organisatoriska och vårdsystemrelaterade suicidpreventiva insatser omfattar förändringar i hur psykiatrisk vård, primärvård eller bredare mentalvårdssystem är organiserade. Syftet är att minska suicid och suicidförsök genom att förbättra vårdens kvalitet, kontinuitet, tillgänglighet och förmåga att identifiera, behandla och följa upp personer med förhöjd suicidrisk. Insatserna kan exempelvis bestå av kvalitetsförbättrande depressionsvård i primärvård, vårdsamordning, systematiska vårdprotokoll, utbildning av personal, förbättrad uppföljning efter psykiatrisk utskrivning, specialiserade team för tidig psykos eller mer samhällsbaserade och öppenvårdsorienterade mentalvårdstjänster. Andra insatser handlar om vårdsystemets kapacitet och struktur, till exempel tillgång till psykiatriska vårdplatser, beläggningsgrad på akutpsykiatriska avdelningar, tillgång till kris- och hembehandlingsteam eller balansen mellan slutenvård och öppenvård. Insatserna kan genomföras på olika nivåer, från förändringar i enskilda vårdprocesser till breda systemförändringar på regional eller nationell nivå.
Översikt av studier
Totalt tolv studier utvärderade organisatoriska och vårdsystemrelaterade insatser inom psykiatrisk vård, primärvård eller bredare mentalvårdssystem. Studierna omfattade bland annat kvalitetsförbättrande depressionsvård, care management i primärvård, specialiserad tidig psykos-vård, uppföljning efter psykiatrisk utskrivning, samhällsbaserade mentalvårdstjänster samt tillgång till och beläggning på psykiatriska vårdplatser. Majoriteten av studierna var observationella, ekologiska eller registerbaserade, medan två studier var randomiserade eller klusterrandomiserade.
Resultaten var blandade. Asarnow m.fl. (2005) fann ingen signifikant effekt av en kvalitetsförbättrande primärvårdsinsats för ungdomsdepression på suicidförsök eller avsiktlig självskada, och Gallo m.fl. (2007) fann ingen minskning av suiciddödlighet i PROSPECT-studien. Harris m.fl. (2008) fann ingen signifikant effekt av specialiserad tidig psykosvård över hela uppföljningsperioden, men en lägre suicidrisk under de första tre åren efter första vårdkontakt. Coffey m.fl. (2007) rapporterade en markant minskning av suicidtalet efter införandet av Perfect Depression Care, och Kapur m.fl. (2016) fann att införande av policy för uppföljning efter utskrivning var associerat med lägre suicidtal bland patienter i kontakt med psykiatrisk vård. I Finland fann Pirkola m.fl. (2007) att risken för suicid efter psykiatrisk utskrivning var lägre efter en period av deinstitutionalisering och decentralisering, och Pirkola m.fl. (2009) fann att en mer öppenvårdsorienterad mentalvårdsstruktur var associerad med lägre suicidrisk på kommunnivå. Yoon och Bruckner (2009) fann att färre offentliga psykiatriska vårdplatser var associerade med högre suicidtal i USA, medan Gibbons m.fl. (2017), Johannessen m.fl. (2011) och Lee m.fl. (2018) inte fann tydliga samband mellan förändringar i psykiatriska vårdplatser eller vårdresurser och förändringar i suicidtal över tid. Kaboli m.fl. (2022) fann däremot att mycket hög beläggning på akutpsykiatriska vårdplatser var associerad med ökad suicidrisk bland veteraner, även om antalet vårdplatser i sig inte var associerat med suicidrisk. Sammantaget tyder studierna på att vårdens organisation, tillgänglighet och kontinuitet kan ha betydelse för suicidpreventiva utfall, men resultaten varierar beroende på vårdkontext, studiedesign och om insatsen avser specifika vårdprocesser eller bredare systemresurser.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en stor potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som osäker eftersom få och heterogena studier gör resultaten svårtolkade och de mest robusta studierna inte visade några statistiskt säkerställda effekter. Små studiepopulationer och att majoriteten av studierna är genomförda i USA begränsar dessutom överförbarheten till svenska förhållanden. Insatsen kan samtidigt bidra till förbättrad vård även för andra psykiatriska tillstånd. Genomförbarheten och skalbarheten är dock begränsade eftersom förändringar i hälso- och sjukvården är resurskrävande och tar tid, och regional styrning försvårar en jämlik implementering över landet.