Vetenskapligt underlag för vårdnära insatser utformade för äldre
Totalt fem observationsstudier utvärderade suicidpreventiva insatser riktade till äldre, däribland telefonbaserat stöd och uppföljning, gatekeeper-utbildning på äldreboenden samt samhällsbaserade program med hälsoutbildning, depressionsscreening och uppföljning. Studierna av Tele-Help/Tele-Check visade lägre suiciddödlighet än förväntat bland äldre som fick telefonbaserat stöd och regelbunden uppföljning. Gatekeeper-utbildning på äldreboenden var associerad med minskade suicidförsök, men inte med minskad suiciddödlighet. De samhällsbaserade japanska programmen visade minskad suicidrisk bland äldre kvinnor, medan effekterna bland män var mer osäkra.
Sammantaget tyder studierna på att uppsökande kontakt, tidig identifiering av psykisk ohälsa och strukturerad uppföljning kan vara viktiga delar i suicidpreventiva insatser för äldre. Resultaten bör dock tolkas med viss försiktighet eftersom underlaget främst bygger på observationsstudier och kvasiexperimentella designer.
Vad innebär insatsen?
Suicidpreventiva insatser riktade till äldre kan utformas för att minska ensamhet, upptäcka psykisk ohälsa i ett tidigt skede och stärka möjligheten till stöd och uppföljning. Äldre personer kan ha en förhöjd suicidrisk till följd av exempelvis depression, fysisk sjukdom, funktionsnedsättning, social isolering eller förlust av närstående. Samtidigt kan suicidrisk hos äldre vara svår att upptäcka, eftersom äldre personer inte alltid själva söker hjälp eller använder ordinarie stödlinjer och vårdkontakter.
Insatserna kan omfatta telefonbaserat stöd, där äldre personer får tillgång till larmfunktioner och regelbundna uppföljande samtal för behovsbedömning och emotionellt stöd. Andra insatser riktas till personal inom äldreomsorg och syftar till att öka kunskap om suicidrisk, förbättra förmågan att identifiera varningssignaler och stärka hanteringen av suicidkriser. Samhällsbaserade program kan också innehålla hälsoutbildning om depression och suicidrisk, screening för depression samt uppföljning via primärvård, distriktssköterskor eller psykiatrisk konsultation.
Översikt av studier
Totalt fem observationsstudier har utvärderat suicidpreventiva insatser riktade till äldre, däribland telefonbaserat stöd och regelbundna uppföljningssamtal, gatekeeper-utbildning för personal på äldreboenden samt samhällsbaserade program med hälsoutbildning, depressionsscreening och uppföljning via primärvård, distriktssköterskor eller psykiatrisk konsultation. Studierna genomfördes i Italien, Frankrike och Japan och omfattade äldre personer i hemmet, äldreboendepopulationer samt äldre invånare i rurala kommuner.
Resultaten pekar överlag mot minskad suiciddödlighet eller minskat suicidalt beteende i flera av studierna, men effekterna varierade mellan insatser och grupper. De Leo m.fl. (1995) fann ett lägre antal suicid än förväntat bland äldre som använde Tele-Help/Tele-Check, och den längre uppföljningen av De Leo m.fl. (2002) visade liknande resultat, med tydligast effekt bland kvinnor. Demesmaeker m.fl. (2023) fann att gatekeeper-utbildning på äldreboenden var associerad med färre suicidförsök, men ingen signifikant förändring i suiciddödlighet.
De två japanska studierna av Oyama m.fl. (2006a, 2006b) utvärderade samhällsbaserade suicidpreventiva program för personer ≥65 år, med hälsoutbildning, årlig tvåstegsscreening för depression och uppföljning via primärvård, distriktssköterskor och i den ena studien även psykiatrisk konsultation. I Oyama m.fl. (2006a) minskade suicidrisken bland äldre kvinnor med 70% efter interventionen, medan ingen signifikant förändring sågs bland män i interventionsområdet eller bland kvinnor och män i referensområdet. I Oyama m.fl. (2006b) minskade suicidrisken också signifikant bland äldre kvinnor, medan minskningen bland män inte var statistiskt signifikant. Sammantaget tyder resultaten på att dessa samhällsbaserade program var associerade med minskad suicidrisk bland äldre kvinnor, medan effekterna bland äldre män var mer osäkra.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en begränsad potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som osäker eftersom underlaget är heterogent och bygger på flera olika insatstyper med varierande studiedesign och risk för överskattade effekter. Detta gör det svårt att avgöra vilken modell som bäst lämpar sig för svenska förhållanden. Kostnaderna bedöms vara relativt låga då målgruppen är avgränsad, men genomförbarheten varierar mellan olika delinsatser (till exempel screening och psykoedukation i primärvård respektive utbildning i särskilda boenden) Infrastrukturen finns, men utbildnings- och organisationsbehov kan skilja sig åt vilket påverkar implementeringen. Insatserna kan samtidigt bidra till ökat hjälpsökande och förbättrad upptäckt av psykisk ohälsa hos äldre.