Vetenskapligt underlag för borttagning av plankorsningar
En originalstudie utvärderade sambandet mellan borttagning av plankorsningar och förekomst av järnvägssuicid i Melbourne, Australien. Insatsen innebar att plankorsningar ersattes med planskilda lösningar och kompletterades med fysiska avgränsningar som begränsade tillgången till järnvägsspår. Sammantaget tyder resultaten på att borttagning av plankorsningar kan vara kopplad till minskad förekomst av järnvägssuicid i närområdet kring interventionsplatserna. Resultaten bör dock tolkas med viss försiktighet eftersom studien hade en pre-post-design och inte fullt ut kan utesluta påverkan av andra samtidiga förändringar.
Vad innebär insatsen?
Plankorsningar, där vägar eller gångvägar korsar järnvägsspår, kan utgöra riskmiljöer för suicidhandlingar eftersom de ger fysisk tillgång till spårområdet. Åtgärder för att avlägsna plankorsningar innebär att korsningar ersätts med andra lösningar, exempelvis genom att järnvägsspår sänks ned under marknivå eller genom att broar och tunnlar byggs för bil-, cykel- eller gångtrafik.
Översikt av studier
Clapperton m.fl. (2022) genomförde en pre-post-studie i syfte att undersöka huruvida en minskning i den månatliga frekvensen av järnvägssuicid inträffade vid platser där plankorsningar implementerades (insatsplatser), jämfört med slumpmässigt matchade platser utan plankorsningarna (kontrollplatser). Detta implementerades genom uppförande av nya järnvägsstängsel samt planskild separering av spåren från det omgivande området. Fyrtioett insatsplatser och 41 kontrollplatser i delstaten Victoria, Australien, inkluderades i studien, som pågick från 1 januari 2008 till 30 juni 2021. Det genomsnittliga antalet järnvägssuicid per månad minskade med 68 % inom en radie av 500 meter från insatsplatserna och med 61 % inom en radie av 1000 meter. Det fanns ingen evidens för att det genomsnittliga antalet järnvägssuicid per månad förändrades vid kontrollplatserna, varken inom en radie av 500 meter eller 1000 meter.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en begränsad potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som ganska osäker eftersom evidensen huvudsakligen bygger på en studie med metodologiska brister och brett konfidensintervall. Den uppskattade effekten kan dessutom vara underskattad då minskad tillgång till spår i praktiken inte uppnåddes i studien. Insatsen är samtidigt mycket kostsam och kräver omfattande planering och byggnation, vilket påverkar genomförbarhet och skalbarhet. Effekten beror även på antal plankorsningar som kan åtgärdas, men insatsen kan bidra till minskade olyckor.